Hellu - i´m still alive!
Hm, och vad kan jag tänkas ha för ursäkt till att inte flitigt skrivit i bloggen? Well, en blandning av allt. Sjukdom, tristess, tidsbrist, ordtorka etc.
För alla er som undrar över min vardagliga syssla, så kan jag glatt meddela att tiden läggs ner på min blivande karriär som fristående hudvårskonsult. Riktigt nice faktiskt. Hör av dig så bokar vi in en klass! :)
För alla er som undrar över min vardagliga syssla, så kan jag glatt meddela att tiden läggs ner på min blivande karriär som fristående hudvårskonsult. Riktigt nice faktiskt. Hör av dig så bokar vi in en klass! :)
Rösta på Alfons
Alfons medverkar i en lorttväling på Agrias hemsida. Rösta här!
De fem lortigaste vinner varsin dammsugare och en sådan behövs, då min dammsugare kraschat och lagt av.
Det går att rösta en gång per dag och dator! Det går att rösta mellan 1-5 poäng, ni ger väl Alfons en femma va? ;)
Tack för era röster, dem behövs!
Det är alltså denna bild nedan som vi vill att ni ska rösta på!
De fem lortigaste vinner varsin dammsugare och en sådan behövs, då min dammsugare kraschat och lagt av.
Det går att rösta en gång per dag och dator! Det går att rösta mellan 1-5 poäng, ni ger väl Alfons en femma va? ;)
Tack för era röster, dem behövs!
Det är alltså denna bild nedan som vi vill att ni ska rösta på!
Kommentarer
Okej, jag har fått en radda klagomål för mina numera sällsynta blogginlägg. Lovar att uppdatera. MEN bara om ni börjar överskölja mig med lite kommentarer, det blir helt klart roligare och mer uppmuntrande att skriva då.
Tror de vilar en förbannelse i min kropp. Virus- eller bakterieförbannelsen. Har sedan i fredags kännt mig håglös och söndermanglad. Tycks aldrig bli av med skiten helt! Var och gymmade idag likförbaskat, kändes verkligen halvhjärtat och slött idag och konditionen skippades helt. Hmm. Vilodag imorgon och nysatsning på onsdag. Japp.
Ny dag att genomleva imorgon med lanttrollen. Himla mysig stämning att glida runt i tofflor och lapa te. Att koncentrera sig på planeringsarbete är mer eller mindre omöjligt. Aquariet är ständigt fyllt av ett stimm med barn och är de inte i aquariet så står de fastlimmade med nyllena vid fönsterrutorna. Jaja. Jag lär väl vänja mig, hur mycket val har jag liksom? Ses imorgon trollungar!
Tror de vilar en förbannelse i min kropp. Virus- eller bakterieförbannelsen. Har sedan i fredags kännt mig håglös och söndermanglad. Tycks aldrig bli av med skiten helt! Var och gymmade idag likförbaskat, kändes verkligen halvhjärtat och slött idag och konditionen skippades helt. Hmm. Vilodag imorgon och nysatsning på onsdag. Japp.
Ny dag att genomleva imorgon med lanttrollen. Himla mysig stämning att glida runt i tofflor och lapa te. Att koncentrera sig på planeringsarbete är mer eller mindre omöjligt. Aquariet är ständigt fyllt av ett stimm med barn och är de inte i aquariet så står de fastlimmade med nyllena vid fönsterrutorna. Jaja. Jag lär väl vänja mig, hur mycket val har jag liksom? Ses imorgon trollungar!
Halloween
Ett vimmel av bilder
Silfver med en öl i högsta hugg
Min bejbi, med ovanligt mycket kläder på sig dagen till ära ;)
Jag som utbytesstudenska, med mindre andel kläder...
Silfver anlände en stund efter de att vi bägge trott att han skulle varit framme. Orsaken till detta: en norrländks isgata, trafikkaos, en iqbefriad kassörska på en matbutik och en allt för lång fredagskö i samma matvarubutik. En hungrig Hanna höll på att få tokspelet. Hade inte ätit sedan frukosttid och var därför rent av utsvulten. Att jag sedan var på gymmet och krängde skrot och brände fett gör ju en inte direkt mindre hungrig... Silfver anlände med den efterlängtade osten. Vi mer eller mindre slet upp förpackningen och krängde ut osten. In i ugnen och efter ett otåligt väntande togs pizzan ut litet tidigare än jag normalt skulle tagit ut den. Pressade i pizzan i samband med ett stressfyllt tittande på klockan. Att Silfver åt sin pizza i godanro gjorde inte direkt saken mindre stressfyllt. Jag högg på allt och kraken fick knappt prata. Sorry Silfver. Jag blir som en hemsk schizofren katta utan mat. Jag är som skalman med en mat-och-sov-klocka. 10 andetag senare förflyttade jag mig åter till packningen. Hmm. vad skulle jag klä ut mig till? Samma som förra året? Utbytesstudenska? Alv? Förslagen var som ni såg översvallande många och jag packade ner allt som jag tänkas kunde behöva för kvällen.
På vägen dit kunde jag äntligen börja andas igen eller åtminstone var jag inte en arg katta. Toner av Silfvers musik insveptes av både förskräckelse och förhäpnan. För jag gillade ju faktiskt en del av Silfvers hårda tongångar. Fick en updatering i filmmusik och samtalet hägrade ett tag över Bond, James Bond. Silfver kan varje årtal, film, skådis, och kuriosa ikring allt. Helt otroligt.
Anlände till min efterlängtade bejbismul och hon öppnade med iver och fasa sitt födelsedagspaket. Hon såg lite förskräckt ut ett tag och hade nog någon tanke om vad det hade kunnat vara. Inget snusk dock. Bara en simpel tjejverktygslåda med fluffiga och färgglada mejslar och dyligt. Nu är hon uttrustad att hjälpa alla snyggingar som fått motorstopp längst vägkanten. Tösen fick även en bok studentrecept, lite som en pik på att mackaroner, ketschup och oliver måste bli en utdöende måltid.
Med både Silfver och Evilinas som rådfrågare iklädde jag mig mina utbytesstudentskläder och antog även identiten Heidi från Tyskland.
Damp in på Bärseback med en kasse vin, cider och öl och insåg att Evilina hade haft rätt. MYCKET blandat folk, mest overallsnissar i grönmålade ansikten. Okej... Insåg snabbt att jag nog var den med minst paltor på mig. Blickarna från folket där inne avslöjade det mer än väl... Här gäller det att dricka sig snabbt från vett, för att slippa känna sig brännmärkt av blickar. Korkade upp och tog mitt första glas vin och inväntade stämningen...
Evilina hade dagen till ära gjort pumpapaj, något som hon tvingade in varje kotte och kotta där inne. Tog efter en order en liten bit och jag måste säga att det var sista gången jag äter kall pumpapaj. Slemdippen och nachos slank däremot ner och skvalpade runt på ett hav av vin.
Kvällen var seg och vart tusan var allt ögongodis? Hmm... Tiden tycktes stå som still och jag var beredd på att gå till kåren tidigare än utsatt tid. Trista människor nedsjunkna i soffor var vad som bjöds på samt ett och ett annat äckel som tyckte sig stirra på flickor i hemlighet... Men så... Tålamod är inte min starka sida, de vet ni som känner mig, men så till sist fick jag mitt ögongodis... Damn! ;)
På vägen dit kunde jag äntligen börja andas igen eller åtminstone var jag inte en arg katta. Toner av Silfvers musik insveptes av både förskräckelse och förhäpnan. För jag gillade ju faktiskt en del av Silfvers hårda tongångar. Fick en updatering i filmmusik och samtalet hägrade ett tag över Bond, James Bond. Silfver kan varje årtal, film, skådis, och kuriosa ikring allt. Helt otroligt.
Anlände till min efterlängtade bejbismul och hon öppnade med iver och fasa sitt födelsedagspaket. Hon såg lite förskräckt ut ett tag och hade nog någon tanke om vad det hade kunnat vara. Inget snusk dock. Bara en simpel tjejverktygslåda med fluffiga och färgglada mejslar och dyligt. Nu är hon uttrustad att hjälpa alla snyggingar som fått motorstopp längst vägkanten. Tösen fick även en bok studentrecept, lite som en pik på att mackaroner, ketschup och oliver måste bli en utdöende måltid.
Med både Silfver och Evilinas som rådfrågare iklädde jag mig mina utbytesstudentskläder och antog även identiten Heidi från Tyskland.
Damp in på Bärseback med en kasse vin, cider och öl och insåg att Evilina hade haft rätt. MYCKET blandat folk, mest overallsnissar i grönmålade ansikten. Okej... Insåg snabbt att jag nog var den med minst paltor på mig. Blickarna från folket där inne avslöjade det mer än väl... Här gäller det att dricka sig snabbt från vett, för att slippa känna sig brännmärkt av blickar. Korkade upp och tog mitt första glas vin och inväntade stämningen...
Evilina hade dagen till ära gjort pumpapaj, något som hon tvingade in varje kotte och kotta där inne. Tog efter en order en liten bit och jag måste säga att det var sista gången jag äter kall pumpapaj. Slemdippen och nachos slank däremot ner och skvalpade runt på ett hav av vin.
Kvällen var seg och vart tusan var allt ögongodis? Hmm... Tiden tycktes stå som still och jag var beredd på att gå till kåren tidigare än utsatt tid. Trista människor nedsjunkna i soffor var vad som bjöds på samt ett och ett annat äckel som tyckte sig stirra på flickor i hemlighet... Men så... Tålamod är inte min starka sida, de vet ni som känner mig, men så till sist fick jag mitt ögongodis... Damn! ;)
Jag är en utländsk praktikant
Torsdag och fredag har gått och så även mina allra första praktikdagar ute på Bergby centralskola. Mottogs med inborrande blickar, nyfiket tisseltassel samt kamerablixtrar. Damn. Jag är en kändis. Slussades runt bakom låsta dörrar och fallfärdiga bygnader allt eftersom att skaran barn efter mig växte. Skolan består av närmare 200 elever och att obemärkt försöka slinka in på skolan visade sig vara svårare än att bryta sig ut Alcatraz.
Tommy, hälsostrateg och även min handledare, sitter tillsammans med Calle, fritidsledare, i ett rum som kallas för "aqua". Och nog finns det sina anledningar till namnet. Strömmarna av barn sker kontinuerligt in i detta lilla rum och glasfönstrena in dit gör att man känner sig som en utglodd fisk. Det är tusen frågor och vi får inget gjort. Försökte kapsla in mig i hörlurar dundrande av musik, men bilden av alla dessa trängande barn genomsyrade all min idéverksamhet.
Lärare och rekotorer är mycket positiva till att ha mig där. Faktum är att förslagen svallar och att jag nog kommer få begränsa mig för att inte kvävas av för mycket arbete. Men det ska bli kul. Mina egna hälsoprojekt. Få nytta av tankar och idéer som lagrats och grott sig fast någonstans i bakhuvudet.
Finns en risk för att ett teberoende kommer att få fäste... Så länge de inte är 10 koppar kaffe så är det lugnt...
Har mina egna kort och nycklar, så kan hitta mina små kryp in, långt bort från allas blickar och nyfiket pladdrande... Ser fram emot en mycket lovande praktiktid... Btw.. Tydligen hade någon elev frågat Calle om jag var en utlänning. Det är visst VÄLDIGT sällsynt med människor ute i Bergby... Hahaha!
Tommy, hälsostrateg och även min handledare, sitter tillsammans med Calle, fritidsledare, i ett rum som kallas för "aqua". Och nog finns det sina anledningar till namnet. Strömmarna av barn sker kontinuerligt in i detta lilla rum och glasfönstrena in dit gör att man känner sig som en utglodd fisk. Det är tusen frågor och vi får inget gjort. Försökte kapsla in mig i hörlurar dundrande av musik, men bilden av alla dessa trängande barn genomsyrade all min idéverksamhet.
Lärare och rekotorer är mycket positiva till att ha mig där. Faktum är att förslagen svallar och att jag nog kommer få begränsa mig för att inte kvävas av för mycket arbete. Men det ska bli kul. Mina egna hälsoprojekt. Få nytta av tankar och idéer som lagrats och grott sig fast någonstans i bakhuvudet.
Finns en risk för att ett teberoende kommer att få fäste... Så länge de inte är 10 koppar kaffe så är det lugnt...
Har mina egna kort och nycklar, så kan hitta mina små kryp in, långt bort från allas blickar och nyfiket pladdrande... Ser fram emot en mycket lovande praktiktid... Btw.. Tydligen hade någon elev frågat Calle om jag var en utlänning. Det är visst VÄLDIGT sällsynt med människor ute i Bergby... Hahaha!
Frisk
Yes. Nu är jag äntligen frisk. Det har iof hunnit gått en vecka drygt, men måsten sätter käppar i hjulen för slöskriver i bloggen. Har tappat så mycket på gymmet, men med envishet så ska de nog gå vägen att repararera förslitningarna.
Hade tredje träffen med Felicia idag. Hon är verkligen änglasöt på alla sätt och vis. Idag spenderade vi några timmar med att rita roliga filurer, ni vet såna som man viker när man ritat huvudet och sedan överlåter till en annan att göra överkroppen. Ni vet? Nåväl... Det var vad vi gjorde. Tog självklart en tur med Snafen också, vilket han mer än väl uppskattade bland alla farande löv. På tal om löv och utgång, killen sitter här och jag tror faktiskt att han är sugen på att ta en tur igen... Bäst att ge sig iväg...
Hade tredje träffen med Felicia idag. Hon är verkligen änglasöt på alla sätt och vis. Idag spenderade vi några timmar med att rita roliga filurer, ni vet såna som man viker när man ritat huvudet och sedan överlåter till en annan att göra överkroppen. Ni vet? Nåväl... Det var vad vi gjorde. Tog självklart en tur med Snafen också, vilket han mer än väl uppskattade bland alla farande löv. På tal om löv och utgång, killen sitter här och jag tror faktiskt att han är sugen på att ta en tur igen... Bäst att ge sig iväg...
Någon som har sett mitt immun?
Fan. Hell. Jävla forell. Jag är het, svettig som en griljerad svettig skinka. Med en kropp som så sakteliga krackelerat sönder. Med en rethostjävlig hals har jag nu spenderat mesta dels av min tid i min säng. Jag har gjort flera tappra sovförsök, men misslyckades kapitalt då min jävla rethosthals höll igång som en 7elevenbutik. Lyckades dock knycka några timmar på morgonkvisten, sittandes staplad mot ett kuddbärg. Åh gud låt mig få sova i natt! Jag kan då inte ha mycket till immunförsvar i min arma kropp som varit sjuk sedan i slutet av maj. Det här är galet! har en läkartid (finally) imorgon och hoppas att de kan lyckas hitta något fel. För nåt jävla fel är det! Hoppas man kan få någon mirakelmedicin så att man blir frisk och skitstark (i immunförsvaret främst) så att jag kan komma igång med min efterlängtade träning! Tomorrow. Gosh! Tomorrow will tell!
Tacksamhet till tusen till Sara och Sofia som tog med sig Alfons på morgon- respektive kvällspromenad. Ni är guld värda tjejer!
Jag har fått ett barn!!! Miiii! En flicka på 10 år som tycker om att baka, bada, vara ute i naturen och att gosa med djur. Hon är visst öppen och framåt och hennes lärarinna beskriver henne som en god kamrat. Imorn ska jag träffa henne, tillsammans med alla andra faddrar och barn. Miiii! Tipspromenad och grillning. Första riktiga träffen med henne nästa vecka, tror det blir en skogstur med Monstret då.
Lördags tillbringades med mamma i Stockholms shoppingaffärer, där en kappa, ett par stövlar och högklackade skor inhandlaes. Är mycket nöjd och förvånad över att jag inte shoppade mer. Shoppingturen avrundades med dundergod mat i mongolisk/asiatisk och sushianda. Jag åt så jag mådde illa. Sjukligt gott!
Kvällen avrundades med en superkväll i Globen på Ladies Night. Galet roligt, fast jag blev lite besviken också. Trodde det skulle hålla på längre och att det skulle vara fler skämt inbakade. Nåväl. Det som visades: me like. Kvällens grande finale var Måns som sjöng ett par goa låtar. Men jisses, behöver han vara så överenergisk? Och de där leendet, inte känns det som äkta vara? Har han köpt det av pepsodent tro? När grabben började yla till toner av cara mia fick mamma och jag nog och spatserade ut mot bilen nöjda med en väldigt trevlig dag i Stockholm.
Tacksamhet till tusen till Sara och Sofia som tog med sig Alfons på morgon- respektive kvällspromenad. Ni är guld värda tjejer!
Jag har fått ett barn!!! Miiii! En flicka på 10 år som tycker om att baka, bada, vara ute i naturen och att gosa med djur. Hon är visst öppen och framåt och hennes lärarinna beskriver henne som en god kamrat. Imorn ska jag träffa henne, tillsammans med alla andra faddrar och barn. Miiii! Tipspromenad och grillning. Första riktiga träffen med henne nästa vecka, tror det blir en skogstur med Monstret då.
Lördags tillbringades med mamma i Stockholms shoppingaffärer, där en kappa, ett par stövlar och högklackade skor inhandlaes. Är mycket nöjd och förvånad över att jag inte shoppade mer. Shoppingturen avrundades med dundergod mat i mongolisk/asiatisk och sushianda. Jag åt så jag mådde illa. Sjukligt gott!
Kvällen avrundades med en superkväll i Globen på Ladies Night. Galet roligt, fast jag blev lite besviken också. Trodde det skulle hålla på längre och att det skulle vara fler skämt inbakade. Nåväl. Det som visades: me like. Kvällens grande finale var Måns som sjöng ett par goa låtar. Men jisses, behöver han vara så överenergisk? Och de där leendet, inte känns det som äkta vara? Har han köpt det av pepsodent tro? När grabben började yla till toner av cara mia fick mamma och jag nog och spatserade ut mot bilen nöjda med en väldigt trevlig dag i Stockholm.
The red eyed girl
Mmm. Om ni undrar varför jag är frånvarande i detta liv, så beror det på mitt något irriterande röda öga. Det vätskas och klådads och sväller upp och minimerar min syn till ett myller av suddigheter. Det är störande och minimerar studiemotivationen till under minustrecket. För att läsa med ett suddigt öga är ingen höjdare. Snart två veckor gångna och jag har börjat att lära mig att trivas i min isoleringscell. Ringde till vårdcentralen medesamma jag uppteckte mitt varulvsöga och fick till svar: Du är välkommen den 25/9. Jag som sagt för snart två veckor sedan och tokkärringen ger mig ingen närmre tid än så! Är det ett skämt?! Vågar mig ner på stan och visar upp varulvsskapelsen på apoteket i hopp om att få ett botemedel. Tyvärr. Alla salvor mot varulvsskapelsen är slut. Dem är dessutom slut vid sjukhuset och i Valbo. Ja, de förbannade salvorna är slut i hela jävla Gävle! Ibland hatar jag Gävle. Det här är ett sådant tillfälle. apotekarn ser oroat på mitt öga och säger att jag borde vända mig till akuten. tar moloket cykeln och vänder hem med mitt varulvsöga. Bestämmer mig för att ringa till akuten nästföljande dag.
Vaknar upp av att varulvsögat återigen inte går att öppna. Det är igenmurat av klet. Bänder upp ögat och marscherar ut med Alfons. Vätska rinner som vanligt längst kinderna och de som ser mig tror säkert att jag gråter. Kommer hem, fattar tag i telefonen och slår numret till akuten. Pratar med en klimakterikärring som låter ovänlig på rösten och efter ett tappert försök som även innebar levande tårar, sågar hon mig totalt.
- Men prova att ringa vårdcentralen
- Jag har ringt till vårdcentralen, men jag får ingen tid fören om flera veckor.
- Men prova att ring till vårdcentralen
- Men jag sa ju att jag precis hade gjort det.
- Men gör det.
Hur dum får man vara?!?
- Skölj ögat med ljummet vatten
- Jag gör det flera gånger om dagen men det blir inte bättre, vad ska jag göra?
- Skölj ögat med ljummet vatten eller om du så vill i koksaltlösning
- Men jag sa ju att jag redan gör det och det blir inte bättre
Som sagt, hur dum får man vara?!?
Beger mig hem hem på torsdag och hoppas där att jag kan få prata med en levande mänska och inte med en som beter sig som ett talsvar. Chansen till att få vård lär ju knappast kunna bli värre!
I förrgår fyllde min älskade pälskade bästaste bästaste vän år! Men hur mkt är bäst att inte säga :) Älskar dig!
Min Evili!! Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Massa kärlek till dig!
Vaknar upp av att varulvsögat återigen inte går att öppna. Det är igenmurat av klet. Bänder upp ögat och marscherar ut med Alfons. Vätska rinner som vanligt längst kinderna och de som ser mig tror säkert att jag gråter. Kommer hem, fattar tag i telefonen och slår numret till akuten. Pratar med en klimakterikärring som låter ovänlig på rösten och efter ett tappert försök som även innebar levande tårar, sågar hon mig totalt.
- Men prova att ringa vårdcentralen
- Jag har ringt till vårdcentralen, men jag får ingen tid fören om flera veckor.
- Men prova att ring till vårdcentralen
- Men jag sa ju att jag precis hade gjort det.
- Men gör det.
Hur dum får man vara?!?
- Skölj ögat med ljummet vatten
- Jag gör det flera gånger om dagen men det blir inte bättre, vad ska jag göra?
- Skölj ögat med ljummet vatten eller om du så vill i koksaltlösning
- Men jag sa ju att jag redan gör det och det blir inte bättre
Som sagt, hur dum får man vara?!?
Beger mig hem hem på torsdag och hoppas där att jag kan få prata med en levande mänska och inte med en som beter sig som ett talsvar. Chansen till att få vård lär ju knappast kunna bli värre!
I förrgår fyllde min älskade pälskade bästaste bästaste vän år! Men hur mkt är bäst att inte säga :) Älskar dig!
Min Evili!! Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Massa kärlek till dig!
Ops...
En hel sommar har gått och första riktiga skolveckan börjar skrammla ihop sig till sitt slut. Har varken haft ork eller ja ork att skriva något (det räckte med att behöva orka med att tänka hela dagarna i en stekhet bil för att *pip* inte behagade ha luftkonditioneringen på). Dags att börja uppdatera. och driva tillbaka tankar till ord Bilder och dyligt kommer i mån av tid och ork. Dock inte idag. Dags att bädda ner Snafe och sig själv efter en välbehövd Affekissning. Vill ju inte ha några valpolyckor på golvet...
Tunntömmning, födelsedagsfika och dagen-efter-fika
Marias födelsedagsfika. Rabarberpaj med glass, varmvärmande sol och miner!
Klädd för en danskväll på kåren i temat grönt.
Dagen-efter-fika. Soligt och glassigt väder, humöret är på topp!
Sommarfesten
För det är ingen vanlig dag
Nej, för det är Alfons födelsedag. Hurra. Hurra. Hurra.
Vaknade av att en allt för pigg Alfons satt stirrandes i sängen. Ja, faktum är att han fungerar bättre än någon väckarklocka jag stött på. Han har morgonrutin och om inte annat så har kvällsslurkandet i vattenskålen förvandlat honom till en tickande kissbomb.
Väl ute var morgonluften härlig och solen varmvärmde mot huden och trots att jag inte är någon morgonmänska så känns det tidiga uppvaknandet värt det. Dessutom blir frukosten, än goare! Hemmagjord musli är dessutom inget som går av för hackor. Mumma. Och Alfons var nog inte helt onöjd med sin smaskblandning heller.
Efter en energigivande frukost sattes tankemaskinen igång. David kom över och vi försökte komma till vett med vår uppsats. Med mycket viljor och stort intresse är det lätt att halka iväg längre än vad som är tänkt. Men efter en dags slit har vi förhoppningsvis kommit en bra bit på vägen. Handledning imorgon bitti, vi får se hur domen lyder då.
Soven en välbehövlig stund innan de var dags för kurs. Måttligt roligt att gå ut i regnet, men väl ute känns det uppfriskande och mysigt att vandra omkring i regnkläder och höra hur regnet smattrar mot mark och träd. Dagens övningar klarade Alfons med glans, trots en skeptisk matte som innan uppgiften ens påbörjats ursäktat sig. En platsövning gick ut på att få hunden att sitta kvar medan du själv stod 10 m där ifrån och däremellan sparkade ledaren en boll fram och tillbaka. Med min bollgalna tok trodde jag att våra chanser var lika med noll. Jag lämnar Alfons, stannar en bit bort och första skottet skjuts iväg. Alfons inte ens så mycket som blinkar. Och faktum är att han hela tiden håller ögonkontakt med sin matte. Det är oslagbart! Mer stolt kan man inte vara! Och tro mig, min hund är riktigt bolltokig! Att låta bli korvbitar på marken är ju en helt annan sak... Och inte vill man lyssna till ordet "nej", eller hur Alfons....?!
Väl hemma blev en trött Alfons nästan sovandes sittandes. Det tar på krafterna att vara kursens stjärna...
Paket lades fram och Alfons såg mest ut som ett frågetecken. Är det julafton? Var är snön? Försiktigt tog han i kanten av grisörepaketet och vankade iväg till korgen, skalade försiktigt av papperet och snaskade i sig örat. Vilade en stund och kom på att han minsann hade ett till paket. Vaknade bort till det. Såg uttråkad ut. Bestämde sig för att ge det ett försök. Släppade bort det till korgen och slet sakta upp det. Väl öppnat blev det liv i luckan. Molgan blev angripen i halsen och utsatt för skak efter skak. Alfons somnade till en kort stund. Vaknade till och såg att Molgan låg och delade samma boning. Angrep åter i halsen och högg honom över magen. Nu var han död. Och Alfons kunde lugnt lägga sig till rätta och somna efter en tröttsam kurs.
Vaknade av att en allt för pigg Alfons satt stirrandes i sängen. Ja, faktum är att han fungerar bättre än någon väckarklocka jag stött på. Han har morgonrutin och om inte annat så har kvällsslurkandet i vattenskålen förvandlat honom till en tickande kissbomb.
Väl ute var morgonluften härlig och solen varmvärmde mot huden och trots att jag inte är någon morgonmänska så känns det tidiga uppvaknandet värt det. Dessutom blir frukosten, än goare! Hemmagjord musli är dessutom inget som går av för hackor. Mumma. Och Alfons var nog inte helt onöjd med sin smaskblandning heller.
Efter en energigivande frukost sattes tankemaskinen igång. David kom över och vi försökte komma till vett med vår uppsats. Med mycket viljor och stort intresse är det lätt att halka iväg längre än vad som är tänkt. Men efter en dags slit har vi förhoppningsvis kommit en bra bit på vägen. Handledning imorgon bitti, vi får se hur domen lyder då.
Soven en välbehövlig stund innan de var dags för kurs. Måttligt roligt att gå ut i regnet, men väl ute känns det uppfriskande och mysigt att vandra omkring i regnkläder och höra hur regnet smattrar mot mark och träd. Dagens övningar klarade Alfons med glans, trots en skeptisk matte som innan uppgiften ens påbörjats ursäktat sig. En platsövning gick ut på att få hunden att sitta kvar medan du själv stod 10 m där ifrån och däremellan sparkade ledaren en boll fram och tillbaka. Med min bollgalna tok trodde jag att våra chanser var lika med noll. Jag lämnar Alfons, stannar en bit bort och första skottet skjuts iväg. Alfons inte ens så mycket som blinkar. Och faktum är att han hela tiden håller ögonkontakt med sin matte. Det är oslagbart! Mer stolt kan man inte vara! Och tro mig, min hund är riktigt bolltokig! Att låta bli korvbitar på marken är ju en helt annan sak... Och inte vill man lyssna till ordet "nej", eller hur Alfons....?!
Väl hemma blev en trött Alfons nästan sovandes sittandes. Det tar på krafterna att vara kursens stjärna...
Paket lades fram och Alfons såg mest ut som ett frågetecken. Är det julafton? Var är snön? Försiktigt tog han i kanten av grisörepaketet och vankade iväg till korgen, skalade försiktigt av papperet och snaskade i sig örat. Vilade en stund och kom på att han minsann hade ett till paket. Vaknade bort till det. Såg uttråkad ut. Bestämde sig för att ge det ett försök. Släppade bort det till korgen och slet sakta upp det. Väl öppnat blev det liv i luckan. Molgan blev angripen i halsen och utsatt för skak efter skak. Alfons somnade till en kort stund. Vaknade till och såg att Molgan låg och delade samma boning. Angrep åter i halsen och högg honom över magen. Nu var han död. Och Alfons kunde lugnt lägga sig till rätta och somna efter en tröttsam kurs.
Bilder från Dammiddagen
Christine och jag är taggade för en trevlig kväll med go mat och underhållning av hög klass.
Ett axplock av bilder från kvällens lustfyllda middag...
Skitbra jobbat killar! Ni var suveräna! Spexen var av högsta klass och lockade nog fram både skratt och smicker. Trots en härlig middag och dunderbra underhållning, som fick en att både skratta maten i halsen och tårarna att pressas fram likt citroner, så var kårkvällen efter det bästa. Efter att ha hört "Rock this party" i finalnummret blev jag nämligen bara sååå danssugen! Kåren bjöd på dunderbra musik, som man bara måste dansa till, härlig stämning och underbart folk som man bara vill vara med.
Våruppvisning
Ett myller av kaniner, trollkarlar och ballerinor möts jag av när jag anländer in i hallen. Det är våruppvisning i gymnastikföreningen och mina barngymnaster är utklädda till kaniner med lurviga öron och svansar. Vi står på led och går in för presentation. En liten redskapsbana är uppbygd och består utav några av de övningarna som vi brukar ha på gympan. Små kaniner rullar och gör kullerbytor, balanser på bommen, gör ljushopp och hoppar i rockringar. De var toksöta i sina öron och svanar och var lite halvt om halvt förvirrade längst banans gång. Vi genomförde nummret och tjejerna var nog precis lika stolt och glad som jag. Att se dem genomföra de vi tränat så många gånger och framför en så stor publik var härligt att se.
Resterande gymnaster genomförde sina nummer och jag var mäkta imponerad över deras prestationer. Det bjöds på flick-flack, handstående volt, fristående volt, barr, bom, scenuppträdande gymnastik mm. Härligt jobbat alla! Ni gjorde mig som sagt mäkta imponerad!
Några av mina barngymnaster och jag
Uppvisningen
Resterande gymnaster genomförde sina nummer och jag var mäkta imponerad över deras prestationer. Det bjöds på flick-flack, handstående volt, fristående volt, barr, bom, scenuppträdande gymnastik mm. Härligt jobbat alla! Ni gjorde mig som sagt mäkta imponerad!
Några av mina barngymnaster och jag
Uppvisningen
Friska och rena
Var hos tandläkarn för några dagar sedan. Höll på att inte hitta dit. Mitt lokalsnne är väl inte direkt pålitligt i vissa samanhang... Tandvårdskliniken hade ett litet sött väntrum med de senaste skvallertidningarna, moderna gardiner och solljus från fönstret. Tandhyginisten var lite halvt ofokuserad och otrevlig, kanske för att jag var hennes sista patient för dagen och för att den där soffan hemma kändes allt mer lockande. Nåväl. Hon tog foton på tänderna och kunde konstantera att det inte fanns så mycket som tillstymelse till ett hål ens. Yes! Och sen, mina damer och herrrar, jag har då aldrig vart rädd för tandläkarn och har tyckt att det gått relativt smärtfritt till. Men gud. Ibland misstar man sig. Hon tog upp några verktyg och började pilla i min mun och ni ska bara veta hur det ilade och sved. Hon verkar inte direkt vara fingerfärdig. Tänderna var så fina och i så pass gott skick att jag inte behöver gå på undersökning fören om ett par år. Och tur är väl det. För inte hade jag gått tillbaka dit, till henne, på ett väldigt bra tag. 350 kr senare står jag på gatan utanför, nöjd över resultatet och påväg mot en efterlängtad timme på gymmet.
